Lite historia om

Racing Plast Burträsk

Av Thomas Lundström

 

Utförligare beskrivning av respektive bilmodell hittar du under "MODELLBESKRIVNING"  på startsidan.

 

Året var 1965 och tävlingsklassen Formel Ve höll som bäst på att introduseras i Sverige. Det är en tävlingsklass med ursprung från USA och innefattar små racerbilar med plastkaross och VW-motor. Men utbudet på bilar var skralt. Det fanns endast några få modeller som bl.a svenska VW importerade och sålde som byggsatser. Så när Skellefteförarna med PeO Boström i spetsen skulle gjuta karossen till sina första FormelVe-bilar tog de hjälp av Rune Levander. Rune som hade arbetat med plast på sin fritid i sex år, hade vid det här laget goda kunskaper om plastning. Kjell Lindskog kom också in i bilden och tillsammans såg de en marknad för biltillverkning och bestämde sig för att starta eget. Januari 1966 grundades företaget Racing Plast. En ung man vid namn Bror Jaktlund anställdes som motorbyggare och svetsare. Företagets första lokal var en ladugård utanför Skellefteå, men ganska snart flyttade man till en f.d.skola i samhället Burträsk. Samtidigt ändrades namnet till det nu mer legendariska Racing Plast Burträsk (RPB)
rune.JPG (28891 bytes)
Lindskog och Levander vid en Dolling FVe

 

Första året tillverkades de två fabrikaten BROKE (BeachCar) och DOLLING på licens, båda dessa var behäftade med vissa brister och började efter en tid anses som omoderna. Tankarna på en egen bil började cirkulera i deras huvuden. Visa av sina erfarenheter började de konstruera en bil efter egna idéer. 1967 presenterades den första RPB:n, konstruerad och byggd i Burträsk. Den kom att följas av en ny modell varje år t.o.m. 1970. Med snygg design, kluriga lösningar och snabba motorer, blev företaget snabbt ett välkänt namn. I stark konkurrens från de stora etablerade biltillverkarna kom RPB att bygga bilar till flera av Europas förarelit. Ett flertal SM och Europacuptitlar bärgades. RPB-bilarna deltog även i Amerikanska VM-finaler några gånger. På kort tid hade de blivit den ledande firman inom gebitet. I ett normalt startfält i ett Formel ve lopp var det inte ovanligt att 50% bestod av bilar byggda i lilla Burträsk.
69text.jpg (23164 bytes)

Formel Ve -69 omringad av Jaktlund, Levander och Lindskog

 

Nu nöjde sig RPB inte med framgångarna från tävlingsbanorna, tillsammans med Bo Andrén Stockholm (BEA) utvecklade de en produkt för mera normalt bruk och som kunde köras på allmän väg. Den döptes till RPB Piraya och presenterades 1968. Det var en låg, formskön, tvåsitsig, plastkaross med måsvingedörrar. Den tillverkades parallellt med racerbilarna och såldes som byggsats, avsedd att monteras på en bottenplatta till en VW (en s.k. kit Car). Pirayan blev en storsäljare, men kunderna tyckte att den var lite för opraktisk och komplicerad att bygga.
kjellorune.JPG (15495 bytes)
Lindskog och Levander vid en Piraya

 

 

1969 kom en vidareutveckling av Pirayan RPB-GT. Den var snarlik Pirayan men skilde sig avsevärt från sin föregångare. GT:n fick bl.a. vanliga dörrar och en ny form på bakdelen. Den nya bilen var mer praktisk och enklare att bygga. GT:n blev även den en storsäljare. Men säg den glädje som varar. Myndigheterna meddelade att nya bestämmelser var på gång, vilket innebar obligatoriska krockprov för nya personbilar fr.o.m. 1 juli -70. Kjell som då var ensam ägare av företaget kämpade envist mot byråkraterna. Trots att företaget hade växt till åtta anställda och hade en produktion som gick på högvarv så såg han inga rimliga möjligheter att kunna uppfylla dessa nya krav. Efter ett flertal möten med Trafiksäkerhetsverket i Solna tvingades han dock ge upp.
gttext2.JPG (28934 bytes)
Första exemplaret på hjul!

 

 

 

GT:n hade vid denna tidpunkt börjat sälja ganska bra i Norge och Finland, så man fortsatte att tillverka bilar för export. Den stora vändpunkten kom i maj 1971 då den förödande branden utbröt. En tjock svart rökpelare av sällan skådat slag som sågs vida omkring, steg mot skyn. På bara några timmar förstörde den häftiga branden hela fabriken. Det blev slutet på biltillverkningen i Burträsk. Motorfolket  skakades av beskedet, som spreds ut i riksnyheterna. Att börja om från början skulle kosta både tid och stora pengar. Alla formarna var ju borta, ingenting fanns kvar. Den finska återförsäljaren som hade beställningar på flera bilar köpte tillverkningsrättigheterna, göt av en av de levererade bilarna, och fortsatte tillverkningen i ytterligare några år. RPB flyttade till nya lokaler utanför samhället och inriktade sig på andra plastprodukter bl.a. bussinredningar och skoterpulkor. Bror Jaktlund slutade på företaget och startade egen motorfirma i Stockholm.

histbrand.jpg (11437 bytes)
Dagen efter den stora branden

 

Hajk+.jpg (17484 bytes)
RPB:s modellprogram för snöskotermarknaden

 

Ett snöpligt slut för en lovande och välkänd biltillverkare. För kända det var de, kanske inte mest i Norrland. I södra Sverige och utomlands var de däremot kända. Det var nämligen där de flesta tävlingarna gick av stapeln. Racing Plast har bidragit en hel del till att göra Burträsk känt ute i världen i och med att Burträsk ingår i bilnamnet. De flesta av bilarna som byggdes finns kvar idag. Även om vissa står på bilmuseer och i privata bilsamlingar så rullar flertalet ute på vägar och tävlingsbanor. I formel Ve-klassen som numera körs som Historisk Racing återfinns som vanligt en majoritet bestående av RPB-bilar. Sin vana trogen vinner de än i dag trots att de hunnit bli över 30 år gamla. Fastän bilarna kan ha bytt ägare åtskilliga gånger, är de flesta väl medvetna om deras historia.
sveseger.JPG (15405 bytes)
Här grattas Bror av den legendariske Porschechefen Huschke von Hanstein efter en seger i Europacupen på Nurburg ring i Tyskland

 

Som en parentes kan jag nämna att 1982 beslutade Trafiksäkerhetsverket efter påtryckningar att slopa bestämmelserna om krockprov.
Då blev det åter fritt fram att bygga bilar. Och för Racing Plast som under åren specialiserat sig på industriproduktion började bilbyggartankar åter komma till ytan. Kjell som fortfarande var delägare i firman bestämde sig tillsammans vd. Bengt Ingvar Jacobsson för att återuppta biltillverkningen. Den nya GT:n blev väldigt fin. Tyvärr kom den aldrig i produktion eftersom man bl.a fick en stororder från försvaret samtidigt. Istället får vi nog se detta som lite av en revansch. Racing Plast fick visa vad de kunde och själva bestämma när biltillverkningen skulle upphöra. Fast formarna och kunnandet finns ju kvar, så vem vet!???
histgt2.jpg (40179 bytes)
Lindskog vid den nya GT:n (GT2).
Foto: Ulf Johansson

tillbaka.gif (2777 bytes)